Det var en gång .......

Båstad och Bjärehalvön har inte alltid varit en plats för bekvämt sommarliv, fest, naturupplevelser och semester. Här var det under sekler magra jordar där grödorna kroknade i den salta vinden. Fattiga bönder, hårt ansatta i gränslanden mellan Sverige och Danmark fick betala priset för de båda grannländernas eviga trätor. Skatter och soldatämnen hämtades ständigt från de fria småbönderna i bygden och gjorde livet svårt. Det var nog tur att det fanns sill och torsk i överflöd.

För ungefär 4000 år sedan var livet kanske lättare. Då, under bronsåldern, levde människor i byar runt om på Bjärehalvön och anlade odlingsterrasser i det milda kustklimatet. Spåren efter bronsåldersmänniskornas liv finns överallt. I skogen finns terrasser kvar på flera plaster. Hällristningar och åtskilliga gravhögar gör också dessa tidiga bosättare än idag ständigt närvarande i landskapet. Troligtvis försämrades så småningom klimatet. Kanske hade bronsåldersbyarnas svedjebruk utarmat jordarna. Få lämningar finns från perioden efter bronsåldern och fram till senmedeltid är inte mycket känt. Hit till den magra utposten kom varken slott eller gods. Kanske var det alltför långt från allfarvägarna. Alltför kuperat och alltför mycket storskog. Månghundraåriga ekar växte i landskapet och för fria fattiga bönder på den blåsiga halvön i västra snapphaneland blev skogen utkomst under medeltiden. Den gick bokstavligen upp i rök på det kungliga slottet i Köpenhamn när den danska flottan fyllde skeppen med brännbart i Båstad och gled ut över Kattegatts fiskrika vatten.

Båstad fick stadsprivilegier i mitten på 1400-talet men förlorade dem på 1600-talet då orten fick allt mindre betydelse. Ekskogen hade tagit slut, Skåne blivit svenskt och Bjäre var fortsatt fattigt. Fattigt och magert och så svårodlat att inte ens storgodsen och slotten på Hallandsslätten gjorde sig mödan att förvärva marken. De hade tillräckligt med vidsträckta fält för att inte ens skönja grannens ägor. Kanhända var också halvöns fiskar- och jordbrukarfolk alltför misstänksamma, besvärliga och egensinniga. Om det kan vi bara gissa, men myten förvaltas ibland med omsorg av infödda Bjärebor. Så småningom skulle det dock inträffa något som förändrade livet för många i trakten. En ny utkomstmöjlighet, än idag den kanske viktigaste näringsgrenen och det som gjort Båstad och Bjärehalvön väl kända i hela landet.

Det kom badgäster.